|
Sunday, 03 August 2008 10:41 |
|
 Finns det någon varelse som beter sig så jävligt som den storhet kristendomen tilltalar Gud? Möjligtvis inte, men det finns åtministone ett djur som kommer skrämmande nära, och det är förstås människan. Vi är på god väg att begrava oss själva och alla andra djur i sopor. Och varför gör vi det? Frågan är egentligen inte tillämpbar på en stor grupp människor. Inget rationellt resonemang verkar tillämpbart när gruppen överstiger en kritisk mängd, åtministone inte när det gäller den oerhört svåra konsten att tänka förnuftigt ur en synvinkel som överskrider ens omedelbara situation.
Den finländske författaren Arto Paasallina skrev en bok som heter "Kollektivt Självmord". Den handlar om en grupp desperata människor som anser att de inte har någoting att leva för och bestämmer sig för att samla ihop en busslast med likasinnade och göra en tur runt i Europa och som avslutning köra bussen med alla desperata utför ett stup. Någonstans på vägen kom emellertid en vändning. De började trivas med varandra, lusten för livet tittade upp här och var och slutligen började de tvivla på målet - var det verkligen rätt att avsluta livet på det sätt de planerade?
|
|
Last Updated ( Wednesday, 06 August 2008 08:36 )
|
|
|
Monday, 04 August 2008 10:42 |
|
Vad innebär det när egentligen när man säger att språket är godtyckligt? Språket består av tecken i form av ljud, bild eller fysisk beröring. Dessa tecken är godtyckliga till det som signifieras. När jag säger 'gris' kan man inte avgöra vad som menas på annat sätt än att se till sammanhanget. Jag kan tex syfta på ett audiovisuellt fenomen som någon annan skulle kalla 'slusk' eller till något som en annan person skulle kalla 'svin'. Och i vissa syntaktiska eller semantiska sammanhang skulle alla tre orden kunna användas godtyckligt. Jag kan också säga samma sak till en människa genom att vi har en gemensam upplevelse och den jag samtalar med ser på mitt ansiktsuttryck eller ett hör grymtande läte att jag har uttryckt någonting som uttrycker 'gris', 'svin', 'slusk'.
|
|
Last Updated ( Monday, 04 August 2008 14:11 )
|
|
Monday, 04 August 2008 14:21 |
|
(Två sammanslagna fragment som jag inte riktigt hunnit utveckla)
Fragment 1:
Gör vi rätt i att skapa en syntaktisk/semantisk åtskillnad mellan det reella och det virtuella? En av de tänkare som gör en skarp åtskillnad är Jean Baudrillard och en av de verkar försöka undvika det är Donna Haraway. Men om jag uppfattar Baudrillard rätt (rätta mig gärna) så arbetar han mycket med "skillnader" medan Haraway är en dekonstruktivist. Hennes tänkande går mycket ut på att hitta den svaga punkten som löser upp en binär konstruktion. Ingen av dessa tänkare har utvecklat sina idéer under webb-eran. Baudrillards begrepp 'hyperrealitet' syftar på samma som medier som McLuhan kallade varma och kalla, där televisionen nog måste ses som den klart lysande stjärnan under föra århundradets sista årtionden.
Kanske är det svårt överföra MacLuhan eller Baudrillard till webben eftersom den är så olika mot tidigare medier. Webben är egentligen inte ens ett media. Det är en livssoppa där massor av samproducerande medier verkar. Vi kallar det ibland för konvergensmedia.
Anledningen till att man skulle tycka att det är viktigt att fundera på om man ska göra en syntaktiskt-semantisk skillnad eller inte, är att språket inte är oskyldigt representativt. Språket är i högsta grad verklighetsproducerande. Ju mer vi använder ordet "virtuell", desto mer befäster vi skillnaden mot "det andra". Samtidigt kanske det finns anledning att göra denna åtskillnad av en pragmatisk anledning.
|
|
Last Updated ( Monday, 04 August 2008 14:45 )
|
|
|
Monday, 04 August 2008 06:08 |
|
Vad är det egentligen för processer som leder till att en tidskrift publicerar teckningar som är kränkande för muslimer. Alla anledningar är förstås tänkbara, men enkla förklaringar som okunskap eller någon slag illvilja är inte särskilt troliga med tanke på att det är en redaktörs-driven publikation - det borde åt minstone vara så. Då är det troligare att det handlar om någon slag uppvisning om yttrandefrihets-tanken: "vi gör det för att det är tillåtet, och vi tyckte att teckningarna var lite träffande, eller roliga".
|
|
Last Updated ( Monday, 04 August 2008 14:15 )
|
|
Monday, 04 August 2008 14:32 |
Om jag skulle försöka ge en bild av kunskapsprocessen skulle det förmodligen vara i from av ett bricolage, en process där spontana tankegångar rationaliseras och sätts ihop till helheter. Processen är ofta serendipitetisk, vilket innebär att processen ofta tar oväntade vägar.
För mig är begreppen kunskapsprocess och läroprocess i princip synonyma. Den stora frågan är i vilken grad spontaniteten och serendipiteten är slumpmässig. Den väg jag tar i en särskild kunskapsprocess bestäms till viss del av miljön som den verkar i. Om jag till exempel ser att en skata sitter på en trädtopp kanske jag kommer att tänka på filmen Fåglarna av Hitchcock men helheten i situationen kanske ger att det vore helt omöjligt för mig att komma att tänka på Bladerunner eller Sound of Music i stället.
Bricolage stämmer bra in på Cajsa Vargs "Man tager vad man haver"? Det förtydligar också insikten om att man inte kan ta det man inte har tillgång till, hur slumpmässig handligen än kan verka. |
|
|
